Godmorgon?

Undrar varför man egentligen säger godmorgon. Är morgonen alltid så god? Fast när jag tänker på det så är det kanske mer egentligen som en lyckönskning om en god morgon, precis som godmiddag eller godkväll. Men skulle egentligen lika väl kunna vara en fråga, god morgon? Det får mig att tänka på ett gammalt minne från franskalektionen. Där är man artig och säger "ca va" när man möter någon för att fråga hur det är. Men sen svarar man också med samma fras eller lägger till typ "ca va bien" för att svara att man mår bra. Sen minns jag att man alltid måste fråga tillbaka för att vara artig, typ:    -"ca va?"
-"ca va bien. Ca va? "
-"ca va!"
För det skulle ju då egentligen kunna vara samma som godmorgon:
-"Godmorgon?"
-"Godmorgon. Godmorgon?"
-"Godmorgon!"

Ha ha, vilka morgonfilosofier jag har. Nog med vimserier, nu ska det göras morgonbestyr, barnen ska till fritids och dagis och jag till skolan!

Godmorgon!?