Mera Love

Här kommer ännu fler bilder från Loves 9-månadersfotografering. Jag tror det är dom sista jag har att visa för denna gången. Jag har så svårt att välja ut, för när det är ens egna barn på bild så tycker man ju alla är världens finaste. Ett bra exempel på det är att jag bara inte kan välja vilken av de två översta bilderna jag gillar bäst. Satt länge här och funderade på vilken av dem jag skulle visa, de är ju så lika, men ändå så olika. Blickarna säger så olika saker och är helt enkelt lika kär i båda två, så så fick det bli.

Och den sista bilden är också en sån bild som jag nämnde i ett tidigare inlägg, där bilden visar så mycket av vem han är, och sådana bilder blir naturliga favoriter. För det här är verkligen Love, nyfiken och tittar sig omkring. Här är det en fågel som flyger över oss som hans blick fastnat på. Jag tjatar mycket om att jag vill fånga känslor i mina bilder, och jag förstår om det kan bli tröttsamt att jag fortsätter tjata om det, men det är just de här känslorna som jag bara älskar att fånga. Det blir så äkta, så personligt och naturligt.

Störst och minst

När lillebror fotades häromdagen blev det så otroligt många fina bilder, men istället för att visa allt i en bildbomb så sprider jag ut det lite.

Alicia tycker om att hjälpa till när jag ska fota, hon gillar även att stå framför kameran, så självklart fastnade även hon på några bilder med Love. 

Här är två av mina favoriter!

Den första bilden visar så mycket av Loves sätt att vara. Just att han vill titta och känna på allt. Jag tror Alicia visade honom en blomma på den bilden.

Och den nedre bilden, det är en av mina favoritbilder någonsin. Jag bara önskar att jag hade haft med Isabell i bilden också, så jag hade haft alla mina hjärtan på den bilden. Men det är kul att ha lite bilder på dem var för sig också. Men hur eller hur, jag gillar den verkligen. Loves goa kinder, den lite buttra minen, drömmande blicken och en systers puss på kinden en mysig sommarkväll.

9 månader

Igår var det 9 månader sedan Love föddes. 9 månader fyllda av så mycket kärlek till den här lilla krabaten. Jag kan inte förstå hur snabbt det känns som tiden har gått. Vintern efter han föddes var jag lite i en bebisbubbla med nattamningar och dagar som flöt in i varandra. Våren gick så fort så man knappt hann med, vart tog den vägen? Nu är sommaren här med allt vad det innebär. Kalla vindar varvat med gassande sol, regn och sen lite varma vindar, omväxlande helt enkelt. 

9 månader är han och redan en egen liten personlighet och jag älskar att se hans framsteg. Från att ligga till att vända sig, snurra runt, sitta och nu börja intressera sig för krypandets konst. En av hans favoritsaker är att hoppa, så hoppgungan brukar vara poppis! Han har börjat prova sig fram med språket med kombinationer av ma-ma och ba-ba. Han vinkar ibland och kan visa var lampan är. Han är en liten tänkare och sitter ofta och (vad det ser ut som) funderar och analyserar.

Sen har han ju världens gulligaste små pekfingrar som vill peta och känna på allt. Som igår vid hans fotografering upptäckte han nyfiket vad en nyckelpiga är. Det var riktigt gulligt, men lite läskigt tyckte han nog när den kröp upp på hans arm. 

Hade egentligen en helt annan plan för hans 9-månadersfotografering, men sen upptäckte Alicia att han kunde ha dessa kläder (som ju tjejerna hade när de var små), och så passade det så bra med nian på så det fick bli dessa kläder denna gång. Mina ideér sparar jag till kommande fotograferingar. 

Mitt allt!

Häromdagen blev det en spontan fotografering då jag tyckte Love blev sådär tokigt gullig i sina snickarbyxor. Det var såklart tvungen att förevigas, och vips så blev det en syskonfotografering. Helt perfekt för faktiskt har jag inte så jättemånga bilder på alla tre barnen. Oftast är det någon som inte vill. Och helt utan tjat kan jag ju inte säga att det gick denna gången heller. Men blev ändå en mysig stund, och då menar jag stund, för Loves glada humör bleknade fort och tjejernas tålamod att sitta stilla var inte heller så långvarigt. Men så är det ju när barn fotograferas, vare sig det är egna eller andras barn, man får försöka vara lite snabb och fånga de ögonblick som ges helt enkelt. 

Kunde inte bestämma mig om jag gillar färg eller svartvitt bäst... Vad tycker ni? På något sätt känns färg mer passande i en sommarbild i gröngräset, men sen är ju svartvitt alltid fint ändå, det blir mer enkelt och avskalat.

Diggiloo

Igår var jag och tjejerna på Diggiloo. Det är andra året för oss och barnen tycker att det ska bli en fortsatt tradition. 

Vi var där innan grindarna öppnade och väl inne bjöds det på massor av skoj för framför allt barnen. Det hoppades i hoppborgar och var cirkus, sen lite autografsignering. Hoppborgarna var fortsatt välbesökta under kvällen när tjejerna tröttnade på att sitta still. 

Magnus Carlsson och tjejerna.

Tomas DiLeva och tjejerna. Tomas var en artist som Isabell gillade väldigt mycket och blev en storfavorit under kvällen. 

Oscar Zia hade tjejerna sett fram emot att se igen!
En lycklig Alicia vinkade till Oscar och fick en vink tillbaka. Jag minns själv hur stort ett sånt ögonblick var när man som liten såg en "kändis".

Och även Ace Wilder var en favorit som vi ju hejade på i Friends Arena under Mello för 2 år sedan.

Finalakten bjöd på "diggiloo-diggilej".

Per Andersson gjorde showen komplett, hans humor är helt underbar. Blev många goda skratt under kvällen!

Efter 3½ timmes show var vi alla väldigt glada, nöjda och tacksamma. 

Och jag tror nog vi ses nästa år igen!