Hemmaplugg och vardagsfilosofier

Solen skiner ute och det känns ibland som att sommaren gör några sista ryck innan den lämnar plats för hösten. Jag väntar fortfarande på några riktigt härliga sensommardagar som känns som högsommar, undrar om det blir några sånna dagar i år. Försommaren var så härlig och bjöd på så otroligt många fina dagar, så kanske är de där sommardagarna förbrukade nu och hösten är på gång. Jag vet inte, men jag tänker njuta sommaren så länge den hänger kvar. Sen kommer hösten med all sin charm och då för man njuta av den istället. Fast jag vill inte välkomna hösten riktigt än, för än är det väl sommar?

Idag har jag pluggat hemma, och fördelen med det är att jag kan lägga upp dagen hur jag vill. Exempelvis lyxade jag till det idag med frukost framför teven till en bra film. Tanken var att jag bara skulle kolla en stund innan skolböckerna väntade. Men jag fastnade helt och satt och grät och snörvlade om vartannat. Filmen jag såg heter Nawals hemlighet. Filmen bygger på händelser i krigshärjade mellanöstern under 70-talet och framåt. Ett syskonpar försöker få förståelse kring sin mammas efterlämnade testamente och reser till sitt gamla hemland där de får veta mer än vad de kanske från början önskade. Den handlar om jakten på sina rötter och svar på frågor om sitt förflutna. Filmen har vunnit många priser och jag förstår varför. Den var väldigt bra, men otroligt stark och känsloladdad. Se filmen, men var redo med näsduken!

Jag lyckades i alla fall slita mig från teven sen för att ge mig på plugget. Så länge man har självdisciplin är det riktigt trevligt att plugga hemma. Dörren är öppen och Vilma ligger och njuter i solen på framsidan. Det blir en liten stunds plugga till, sen väntar en eftermiddag med lite rensning. Om ca 3 veckor är det barnbasar och det är mycket som ska bort och hinna gås igenom innan dess.

Ha en skön eftermiddag i solen!

I feel good!

Efter uppgivenheten och mitt dåliga humör häromdagen har jag idag gjort en helomvändning. Jag har fått en massa trevliga besked från skolan, jag har fått den praktikplatsen jag önskat och jag har skrivit tenta idag som kändes riktigt bra. Nu håller jag tummarna att den ska vara avklarad så jag kan gå vidare. Jag känner att jag är på gång idag så jag funderar seriöst på att ta ett ryck i röran på vinden, för jag misstänker att när skolan sedan börjar kommer det inte finns så mycket tid eller energi att rensa där uppe. Kanske finns det tid sen, men inte utan att det hänger ett stort elakt pluggmoln över huvudet som säger att man nog borde plugga istället... Dessutom är ju (kanske) hösten på intågande och sen kommer vintern, det innebär att det inte går att vara på vinden utan full vintermundering, och det är inte särskilt roligt. Så när jag känner att jag är på gång så är det ju lika bra att ta tag i det. Jag hoppas att rensningen kommer resultera i en massa saker som kan säljas och slängas så vi får mer utrymme där uppe och är ett steg närmare att kunna bygga/inreda en övervåning.
Så ingen idé att sitta är och fördriva tiden, nu ska här rensas!!

Lite tankar och funderingar

För ett par veckor sedan läste jag i aftonbladet om en familj som "blev nekad" inträde på Ölands djurpark. Ja, så uttryckte de sig i tidningen. Det handlade om en familj som hade väldigt ont om pengar och sparat ihop till en resa till djurparken. När de sen har åkt hela vägen dit är ena barnet "för långt" för att gå in gratis. Barnet var 102 cm långt och för att gå in gratis får man vara max 100 cm. Familjen var nu upprörda över detta och försökte få personalen att göra ett undantag. På grund av detta hade familjen inte råd att gå in då de behövde betala inträde för det 102 cm långa barnet. Jag kanske framstår som elak och gnällig, ja kanske rent utav hemsk, men ärligt talat. Finns det en gräns så är det ju det som gäller. Och som jag förstår hade familjen planerat detta noga för att kunna åka, och de visste säkerligen om denna längdgräns innan, då borde de ju också insett att deras barn var för långt. De hade dessutom förklaringar om att alla i deras familj är långa och inte ska väl barnet lida för att vara långt.  Jag vet inte vad jag ska säga mer än att reglerna finns ju av en anledning, det är en satt gräns, punkt slut. En del barn långa, andra korta, så är det. Jag tycker självklart det är synd om dessa barn som nu inte fick någon semester som de blivit lovade och jag hoppas de hittade på något annat roligt för pengarna de nu fick över. Men jag kan tycka att detta är en ganska konstig sak att gå till nyheterna om.

Sen bara för några dagar sedan dök en liknande händelse upp. Denna gång var det en familj som levde på stöd från socialen. Jag är inte jättepåläst i detta fall, men de hade ansökt om bidrag från kommunen för ersättning så de kunde åka till high chaparall. De var nu upprörda över att de blivit nekade detta så barnen skulle inte få någon semester. Återigen, jag tycker synd om de barnen som inte fick semestern föräldrarna lovat dom, men jag kan någonstans känna att alla som får hjälp någonstans i från, vare det är från socialen, familj, kommunen, vänner eller annat, ska vara tacksamma för det de får. I detta fall kan jag känna att de borde accepterat att de ej fick det extra bidraget och säga tack ändå.

Sen det där med att åka på semester, det är många barn, väldigt många barn, som inte får någon semestertripp denna sommaren. Och det är inte bara barn vars familjer får socialbidrag eller går arbetslösa osv. Vi har inte haft någon semester denna sommar, vi har inte varit ute och rest med barnen. Men behövs det verkligen en resa? Vi har njutit av sommaren på hemmaplan, badat, grillat och bara haft det härligt. Är det så dumt? För det är dyrt att gå på ölands djurpark eller high chaparall, dessa saker kostar riktigt mycket.
Barnen har åkt med sin farmor till Astrid Lindgrens Värld, en resa hon ville bjuda barnen på, och det är något vi är tacksamma för. Men jag vet att barnen innan de visste om den resan var så nöjda över sitt sommarlov. De kräver inte att man åker någonstans, de har varit så nöjda med att bara få vara hemma. Jag tror det mer är vi vuxna som tänker att en semester måste innebära att man åker någonstans. Det blir vad man gör det till, det går att ha det alldeles fantastiskt skoj på hemmaplan också.

Hade möjligheten funnits hade vi kanske också åkt någonstans i sommar, men vi har pratat om att försöka satsa på en tripp till liseberg eller kolmården kanske, när skolan har börjat igen. Vi har valt detta för att priserna är billigare än under högsäsong och dessutom inte lika mycket folk. Det kostar fortfarande mycket pengar, men det är något vi känner att vi vill och har råd med att göra då. Jag vill med detta inte mena att det är dumt att åka på semester, jag vill bara lyfta fram att man ska vara tacksam för det man har och de saker man har möjlighet att göra. Och det är något jag är, tacksam.

Jag hoppas jag inte klämmer någon på fingrarna med detta, jag vill bara lyfta fram hur jag tänker kring detta. Självklart vill man alltid det bästa för sina barn, men det bästa behöver inte innebära en massa utgifter. Barn är glada över att få vara med de dem älskar, att få leka med kompisar, hoppa i vattenpölar, bada, kasta vattenballonger, cykla och massa mer. Det bästa för barnen behöver inte kosta, det bästa för barnen är kärlek!

Ny familjemedlem

En sak jag glömde skriva i förra inlägget gällande förändringar. Vi har ju utökat vår djurskara med en liten kanin. Pyret, som han heter, fick Alicia på sin 8-årsdag för ett par veckor sedan. Han är en utomordentligt söt liten dvärgvädur som flyttat in i en stor härlig bur på vår baksida. Han har ett öra upp och ett ner, och väldigt charmig. Han gillar att leka med katterna och äta maskrosblad. Jag tror han har ett väldigt gott litet kaninliv och blir överöst med kärlek varje dag.

Så här mysigt kryper han upp när man har honom i knät. :-)

Changes

Skolan lockar inte alls efter en härlig sommar med ett roligt jobb att gå till. Jag är inte alls sugen på att stoppa näsan i böckerna och tokplugga. Hade nästan glömt hur bekvämt det är att jobba, men är på jobbet och gör sitt, och när man slutar är man faktiskt ledig, man behöver inte sätta sig och plugga eller skriva på en massa skolarbeten, man är helt enkelt ledig, och det är en alldeles underbart härlig känsla. 

Jag vet, jag vet, ett halvår kvar av studierna går fort. Men motivationen är verkligen någonstans i botten just nu...

Sommaren har som sagt varit helt underbar. Jag har trivts jättebra på jobbet och har supertrevliga arbetskamrater. Som tur är får jag hoppa in på lite extrapass emellanåt! 

Det har varit den bästa sommaren på länge med fantastiskt väder och härliga ljumma kvällar. Men det var som att trycka på en knapp i måndags när regnet tog över, åskan mullrade och kylan spred sig i luften. Hösten är på intågande, ja det känns så iallafall. Jag vill tro att vi kommer få mer härliga soliga och varma dagar framöver, men jag är på fel humör för att känna den känslan. 

Övrigt som kan vara bra att veta gällande mitt fotande är att hemsidan kommer läggas ner. Jag kommer använda bloggen som mitt forum för fotandet tillsammans med facebooksidan. Jag har inte tid att underhålla och uppdatera hemsidan så det blir för mig en onödig utgift. Men fotandet kommer självklart fortsätta. Jag har inte haft så mycket tid som jag önskat och hösten kommer nog delvis fortsätta på samma spår. Men tveka inte att boka fotograferingar, jag kommer fortfarande ha helger och eftermiddagar öppna. Min mailadress kommer även att ändras och för tillfället nås jag på madelene.oreteg@spray.se men så småningom kommer jag skapa en ny mail, endast för fotorelaterade ärenden. Återkommer om detta.

Jag fotade ju ett underbart fint brudpar för snart en månad sen. Jag sitter vid fel dator för att kunna visa er bilderna här, får återkomma med det, men kika så länge in på min facebooksida där en del av bilderna finns utlagda. I övrigt så tror jag facebooksidan kommer bli det främsta forumet gällande mitt fotande och kommer mest troligt uppdateras mer än bloggen. www.facebook.com/MadelenesFoto

Ja, ingen rast och ingen vila, jag ska återgå till pluggandet och försöka nöta in lite mer fakta om vår allt för krångliga kropp och dess sjukdomar...