Jag har flyttat

Har bytt bloggportal så hädanefter hittar ni mig på www.nouw.com/moreteg

Idioter

För några dagar sen var jag med om en sjukt obehaglig grej. Jag hade ägnat flera dagar åt kalasförberedelser, bakat och styrt, för Love skulle ha sitt ettårskalas på lördagen. Och när dagen äntligen var där så spenderade vi först en timme i stallet då Alicia hade ridlektion, och det var då det hände. Någon eller några hade gjort inbrott i våran bil. De hade kraschat en ruta och sedan fått med sig min handväska innehållande bl a plånbok. Allt kändes så konstigt overkligt och jag hade verkligen svårt att tro att det var sant. Jag fick kolla flera gånger, var väskan verkligen borta eller hade jag bara lagt den nån annan stans? Sanningen var jag förfärat, väskan var stulen. Jag som aldrig brukar lämna värdesaker så i bilen, i alla fall inte synligt. Min pappa hade kommit till stallet en stund innan, och då sett min väska i bilen, vilket då betyder att detta hände under de 20 minuterna därefter innan vi kom tillbaka till bilen. 20 minuter! Och jag var i ridhuset bara ett tiotal meter bort...
Vill inte gå in på mer detaljer kring vad som stals och övrig info då detta såklart ligger hos polisen och vill inte påverka polisutredningen på något sätt. Men kan säga att tack och lov var bilbarnstol och vagn kvar i bilen.

Men det gör mig så arg att folk gör sånna här saker. Tar sig rätten att ge sig på andra människors egendom och privata saker. Jag blir nästan illamående av tanken att någon annan har rivit runt i min väska och gått igenom min plånbok. MIN! Vad får en människa att tro att de har rätten till något sådant! Det gör mig vansinnig!
Den här tjuven får inte ut ett skit då allt som hen fick tag på är spärrat och inte till någon nytta alls för den personen. Det enda personen har gjort är att göra tillvaron jäkligt sur för oss. För det är vi som måste styra upp allt det här nu, med polis, försäkringsbolag, bilverkstad. Och det är vi som måste förklara för 11-åriga dottern, som ju var med när vi kom till bilen och blev riktigt skärrad av händelsen, att det finns sånna här idioter i världen som ger sig på andras saker.

Och jag vet, det här kanske kan ses som en liten grej, en väska blev stulen, en ruta blev kraschad. Ja, det pågår ju för guds skull krig i världen, folk blir överfallna, får inbrott i sina hus, är med om svåra olyckor och massa andra hemskheter. Och allt detta är givetvis en katastrof för dessa människor, likaväl som det här åtminstone blev en mindre katastrof för oss. Det tar liksom musten ur en på nåt sätt... Jag är redan sjukt stressad av allt skolarbete som är mycket mer än jag hade kunnat tänka mig. Familjen hinns inte med lika mycket som jag önskat, hemmet blir lite eftersatt när tiden inte finns att hålla efter hela tiden. Och det struntar jag egentligen i, för familjen är viktigast, och då kan det få va lite stökigt, jag lägger ju hellre den tid jag får över på familjen snarare än städning. Men det i sin tur gör att jag blir mer stressad, för man vill ju ha det fint omkring sig. Hur eller hur så gjorde ju inte bilinbrottet att stressen minskade precis. Och inte att glömma alla de här andra tusen ideérna jag samtidigt har på gång vid sidan av...
Men en sak vet jag i alla fall, och det är att hädanefter tänker jag ha minst en helledig dag varje vecka, då jag inte ska behöva tänka på plugg eller andra måsten, utan bara tid att umgås med familjen. För ärligt talat har det inte blivit många lediga dagar sen jag började plugga...

Och sen var det Loves 1-årskalas! Men där fanns det bara glädje, så det kommer i ett separat inlägg för det vill jag inte beblanda med sånna här tråkigheter.

Plugg och bilsäkerhet

Veckorna bara tickar på i rasande fart och snart har fyra veckor av min utbildning passerat. Just nu har vi VFU (praktik med andra ord). Jag tycker alltid man lär sig så mycket mer ute i verksamheterna än av att bara sitta och plugga och skriva. Med kunskap i botten för att sedan arbeta praktiskt med den man lärt sig, det tycker jag är det allra bästa för att få kunskapen att stanna kvar och inte ta första bästa flyktväg. Hur eller hur har jag roligt på min VFU och har lärt mig mycket nytt och repeterat en del annat.

 Med allt plugg och sedan VFU på det så känns det som att tiden till barnen har krympt något enormt, och det gillar jag verkligen inte. Önskar så att jag kunde få mer tid med dem. Sen är det ju så mycket mer utöver det, hemmet måste ju hållas under kontroll, och att vi dessutom bytt ut alla möbler i vardagsrummet gör att vi lever mer eller mindre i en stor röra nu. Och tiden till att ta tag i allt finns liksom inte. Men jag hoppas att helgen ska ge lite tid till fix hemma, men högst på prioriteringslistan är självklart de där tre små sötnosarna jag har!

Love har fått en ny bilstol! Han får egentligen fortfarande plats i sitt babyskydd, men vad jag läst mig till så åker de säkrare i bilstol när de kan sitta upp och är över 6 månader (och självklart uppfyller viktgränserna). Sen tycker han ju faktiskt inte heller det är så kul att ligga ner i babyskyddet längre. Han vill sitta upp, se sig omkring och peka och upptäcka. 

Inför köpet av denna bilstol läste jag på mycket om olika tester och säkerhet kring bilstolar. Denna stol, BeSafe Izi Plus, har fått bäst i test två år i rad nu. Så efter att ha läst på lite om denna och andra jämförbara stolar så var valet enkelt. 

Det är ju väl känt att barn ska åka bakåtvända så länge som möjligt, helst tills de är 5 år. Det som avgör är längden (och vikten) på barnet. När örat når till övre kanten på bilstolen, då är det dags att byta stol. Alltså ej vända bilstolen framåt (även om många stolar är gjorda för detta), för när bilstolen är urvuxen i bakåtvänt läge är den också urvuxen i framåtvänt läge och behöver nästa storlek på bilstol. Och skulle man vända bilstolen och använda den framåtvänd får man aldrig, aldrig aldrig använda bilstolens bälte utan måste då använda bilens interna bälte. 

Det blir ofta väldigt trångt för barnen om benen när de är ca 4-5 år, men att sitta med böjda ben är inte farligt för barnet och de flesta barn har oftast inte något emot det. 

Mycket av dessa sakerna visste jag, men fick en hel del ny kunskap när jag sökte runt lite. Det går också att kolla på krocktest för att se skillnaden mellan framåt- och bakåtvänd bilstol. Barnens huvud är så tunga så kraften de utsätts för när de åker framåtvänd kan ge mycket stora skador. 

Bakåtvänt är 5 gånger säkrare än framåtvänt!

Det som jag gillar med vår stol är först och främst säkerheten, men den har också många andra egenskaper som jag gillar. Dels går det att justera lutningen lite vid installation, men sen kan man med ett enkelt enhandsgrepp justera lutningen på stolen i tre olika lägen, det kan enkelt göras under färd om barnet somnar. Bältena kan fästas på sidan med magnet vilket gör det lättare när man ska sätta i och ta ur barnet. Justerbart huvudstöd som inte står ut, alltså gör att barnet inte får sitt huvud framåtlutat vilket jag sett i många andra stolar. Stolen har en typ bygel som vid montering pressas mot sätet och gör att stolen sitter riktigt stabilt, denna bygel kan till viss del även justera så att utrymmet för benen och fötterna kan ökas på lite när barnet blir större, men man ska ändå eftersträva att ha så lite benutrymme som möjligt, allt för säkerheten! Sen finns det extra sidokrockskydd att köpa till stolen, detta är dock inte monterat på stolen på bilden här nedan. Har även en sufflett/solskydd till också som inte heller är med på bild.

Det finns som sagt massa bra information att hitta om man söker, men en blogg jag hittade förklarar väldigt bra och överskådligt, läs gärna där: 

http://lindablom.se/2016/august/det-finns-visst-livsfarliga-bilbarnstolar-pa-den-svenska-marknaden.html

Tjejerna som är 9 och 11 år gamla använder bälteskudde (jag vet att Isabell på bilden ovanför inte alls sitter på bälteskudden, men det var för vi höll på att flytta runt stolarna när Loves stol monterades, och bilen står ju uppenbarligen stilla). Och det är faktiskt lag på att barn som är kortare än 135 ska ha särskild skyddsanordning i bilen, med andra ord, bilstol. Det var ett tag sen vi mätte tjejerna, men jag tror de båda är över 135 cm nu. Hur eller hur, bälteskuddarna är kvar och ska användas tills vidare. Det här tycker mina tjejer är jättepinsamt, men det struntar jag faktiskt i...
- Mamma ingen av mina kompisar har ju bilkudde, varför måste jag det!
Jo, för faktiskt handlar det om att kudden ska användas till 10-12 års ålder. Och det beror dels på hur bältet sitter vid axeln och över bröstkorgen, men främst om att barnens höftkammare inte är färdigutvecklade så för att undvika att trycket då hamnar över magens mjukdelar, vilket kan ge stora skador vid krock, så styrs bältet ner över ljumskarna då barnet sitter på bälteskudde. Sen måste ju även nackstödet justeras på samma sätt som i en bilstol och höjas eller sänkas utefter barnets höjd.
Finns mycket bra fakta på NTF:s hemsida.

Nu blev det väldigt mycket bilsäkerhet här, men det är ju faktiskt väldigt viktigt! Det handlar om det viktigaste vi har. Så med sagt kommer här några bilder på en av mina viktigaste!

Love älskar blommor, gräs, pinnar och allt annat spännande man kan hitta på marken ute. Han kan sitta länge och pilla med samma blomma, bara titta och känna och peka.

En vanlig syn nu när han blivit riktigt snabb på att sätta sig upp och sedan ställa sig mot saker. 

Den här bilden är från ett par veckor sen då vi var i tjejernas skola på utvecklingssamtal.

Helgen och plugg

Nu har det gått några dagar sen jag kom hem från Umeå. Det blev en lång resa hem med nattåg och sedan två tågbyten innan jag klev av på perrongen i Västervik. Där möttes jag av bästaste underbaraste familjen, så härligt! Det blev kramkalas på hög nivå! Var så orolig över hur Love skulle reagera, han kanske inte alls skulle vilja vara hos mig... Men han sträckte sig genast efter mig och det kändes som han gav mig en kram. Han tryckte sig mot mig, ville vara nära och bara log och skrattade, så otroligt underbar känsla! Och han var så en lång stund därefter, så fort jag pratade med honom och fick ögonkontakt så log han sitt största leende och tryckte sig mot mig. Hade inte kunnat få ett bättre välkomnande!

Men nattåget som tog mig hem var verkligen ingen höjdare. Det var väl helt okej att få somna vaggad av tågets rörelser och ljud. Men det var allt runtomkring som var knepigt. Det var trångt, bökigt och väldigt osmidigt allting. Jag delade ju hytt med två andra som sov när jag klev på. Blev inte jättemycket sömn för var väldigt lyhört mellan rummen och alla sov ju inte på natten, det tjoades, pratades i telefon och allmänt störande ljud. Men tror jag skrapade ihop några timmars sömn i alla fall innan tåget stannade i Stockholm där det blev frukost med en studiekamrat innan nästa tåg tog mig till Linköping och sedan Västervik.

10 minuter efter att jag klev av tåget var det dags för några timmars aktiviteter när ett bostadsområde i Västervik firade 50 år. Det blev ponnyridning, chokladhjul, uppvisningar och sen det stora dragplåstret som var Timoteij! Det är andra gången som jag och tjejerna ser de uppträda och jag måste säga att de gör mig och barnen så otroligt glada! De bjuder på sig själva, tar sig alltid tid för att prata, skriva autografer och ta bilder. Tyvärr var det riktigt dåligt ljud under konserten som ljudkillarna inte riktigt lyckades få ordning på verkade det som, men Timoteij skötte det proffsigt och bjöd ändå på en härlig konsert. Jag och mina tjejer satt längst fram och sjöng med i låtarna. En härlig stund!

Den där lilla sötprutten Love har ju blivit otroligt stabil under tiden jag var i Umeå. Han vill bara gå, gå, gå hela tiden och gör det väldigt bra när man håller i en hand. Men det är ju också det enda han vill göra nu, inget annat duger. Ett par gånger nu har han ställt sig upp i spjälsängen, det gör han även annars, mot andra saker också, men det han tycker är knepigt är att komma upp i sittande från liggande, det får han kämpa lite med.
Att krypa är fotfarande inte hans grej, han kan det ju, men gör det helst inte. Det känns som att han inte riktigt prioriterar det utan tar tag i att gå direkt istället.

Även söndagen bestod av en del skoj då ett annat bostadsområde hade sin årliga dag med aktiviteter. Där var favoriten att rulla och springa i stora bollar, något som Alicia verkligen gillade. Isabell var lite mer svårövertalad men testade till slut och hon tyckte ju också det var jättekul!

Nu sitter jag på biblioteket, där jag även spenderat de tidigare dagarna i veckan. Går inte att plugga hemma då det är så lätt att bli distraherad av allt annat. Men idag kör jag sista rycket med första uppgiften som ska lämnas in imorgon fm. Sen är det lite plugg som måste göras under helgen, men i det stora hela kan det nog bli en ganska lugn helg, men det behövs efter de senaste veckornas intensiva schema...

Snart hemfärd

Fredag och min sista dag här i Umeå. Pga inställda lektioner har vi idag slutat tidigt vilket har gett mig många timmars tid att göra annat. Det blev en långpromenad och hittade en och annan pokemon. Men jag har också gått på stan en liten sväng för att hitta lite små presenter till barnen. Sitter just nu på stadsbiblioteket och fördriver lite tid. Sen blir det middag på något trevligt ställe innan mitt nattåg tuffar hemåt kl. 22. Och sen imorgon, äntligen äntligen äntligen, får jag krama om mina små, och stora, hjärtan där hemma!

Igår på lunchen gick jag och ett par studiekamrater och utforskade området kring Universitet och Universitetssjukhuset. Och det är enormt, både sjukhus och universitet. Det är väldigt stor skillnad mot hemma, det blir en annan känsla och atmosfär. Men gällande sjukhus så tycker jag om när allt är lite mindre och mer samlat, även om det är häftigt att få ha upplevt detta också! 

Huvudentrén (tror jag) till Norrlands Universitetssjukhus

Gårdagen bjöd även på en trevlig promenad under eftermiddagen då jag traskade runt med en studiekamrat och pratade, fångade pokemons och åt middag i kvällssolen vid älven. Mycket trevligt!
Inser att jag visat väldigt mycket bilder från mina promenader, men det är de fina omgivningarna jag fotat mest, så så får det bli, lite skillnad i alla fall från att jag överöser bloggen med bilder på barnen. Och så är det ju, som jag säkert nämnt massa innan, så himlans fint här!

Detta här nedan är en parkour-park vi hittade. Jag var sjukt sugen på att prova men kände att jag nog skulle göra bort mig rejält (och troligtvis skada mig också) inför de barnfamiljer och ungdomar som var i närheten, men kanske en annan gång.

Jag måste säga att jag är väldigt imponerad över hur mycket det fanns runt omkring i Umeå för barn och ungdomar, i alla fall vad jag har sett. Bara på en del av den sträckan vi gick längs vattnet fanns det en stor skatepark, parkour-park, lekplats, många grönområden och mindre parker. Vid en lekplats fanns det en odling med jordgubbar, kryddor och säkert lite grönsaker också. Mitt promenadsällskap hade betydligt mer koll på vad allt var än vad jag hade, men "gröna fingrar" är det sista jag har. Lyckas ju inte ens hålla våra inneblommor vid liv mer än ett par veckor...

I morse vaknade jag till ett gråmulet Umeå, packade det sista i mina väskor och njöt av utsikten en sista gång under denna tripp. Men detta hotell kommer jag definitivt tillbaka till nästa gång jag är här. Mycket nöjd!

 

Dessa små godingar har jag gått förbi nästan varje dag på väg till universitetet, de är så söta så idag fastnade de på bild. 

Det fanns ju så mycket fint att se (ja, nu tjatar jag om det igen, jag vet) och så många häftiga miljöer. Och då vaknar fotografen till mig i liv! Jag önskar jag hade haft med mig min kära systemkamera, för oj så mycket fint det hade kunnat bli. Jag fotar ju helst människor egentligen, men att fota människor i alla dessa fina miljöer hade ju varit finemang! Så nästa gång tar jag med barnen i resväskan, eller kanske inte, men hade varit kul att ha med dem och få visa allt, kanske nån gång... Sen är det ju januari nästa gång jag ska hit så jag känner mig rätt säker på att det inte blir lika många promenader då, även om jag också är säker på att miljöerna är minst lika fina i sin vinterskrud. 

Bilden nedan är tagen på Designhögskolan (tror jag det var), häftig byggnad precis vid vattnet.

Nu har ett par timmar fördrivits här på biblioteket, så nu börjar det faktiskt bli dags att hämta ut mina väskor på hotellet (som ju så lämpligt nog är i samma byggnad som biblioteket) och ge mig ut för några sista timmars strosande fram till tågets avgång. Sen återstår att se om jag kommer kunna sova på nattåget, men det blir en ny upplevelse i alla fall.

Skola och promenader

Ytterligare en dag i studiernas tecken har passerat och redan börjar grunden läggas inför vårens kommande magisteruppsats. Det känns så långt bort, men i januari ska vi ju börja med den! Det känns som det här året kommer gå så fort, speciellt med tanke på hur mycket jag kommer ha att göra.

På medicinska biblioteket idag så kollade jag på en 3D skrivare. Det var riktigt häftigt att se! Det som skrivs ut här är en hållare för hushållspapper, är väldigt dåligt bild tyvärr.... Hur eller hur, kul att se.

Det har blivit mycket promenader här i Umeå. Det är en väldigt fin stad och det vore kul att komma tillbaka hit som turist någon gång. Tyvärr blir det ju inte jättemycket tid över nu för turistande efter långa dagar i skolan. Men som sagt har jag gått en del och utforskat en del av staden. Idag på min promenad tog jag dessutom upp jakten på några pokemons. Men har så sjukt ont i mina fötter och ben efter de här dagarna, är inte van att gå såhär mycket. I alla fall inte så många raska promenader som det blir här när jag går till och från universitetet varje dag (ca 25-30 min rask promenad enkel sträcka). Sen får jag väl också skylla mig lite själv när jag traskar omkring i mina älskade men väldigt icke-ergonomiska converse...

Nu har jag varit mer än halvtid i Umeå och längtan efter de där hemma är stor. Tur att det finns videochatt så jag får se de där hemma lite i alla fall. Men snart, snart får jag äntligen krama de igen!

Nu börjar gäspningarna ta över här, så nu blir det sängen och förhoppningsvis en god natts sömn. Har ju tyvärr gått lite sisådär senaste nätterna eftersom jag, precis som de där hemma, är genomförkyld. Tur det finns värktabletter och nässpray i alla fall.

Tack och godnatt!

Umeå

I lördags kväll låg jag länge och tittade på Love när han hade somnat. Kändes så overkligt, och fel, att jag kvällen efter inte skulle vara där och natta honom. Att jag inte skulle kunna kika in till tjejerna och stoppa om dem innan jag går och lägger mig. Avskyr verkligen att vara ifrån familjen... Men nu börjar mitt nya liv som student och mammaledigheten är slut för denna gång. Men bara den här veckan är över så vet jag ju sen att jag i varje fall får komma hem till familjen varje dag!

Tidigt på söndagsmorgonen vinkade jag av dem på tågstationen och påbörjade min långa resa norrut. Det blev först tåg, sen skulle tåget vara inställt en viss sträcka, så då blev det buss, sen blev det tåg igen fram till Stockholm där jag återigen satte mig på en buss, men nu flygbusssen mot flygplatsen.
Även att det bara blev en kort stund i Stockholm så kändes det så härligt att vara där. Staden har ett en speciell plats i mitt hjärta och älskar känslan av att bara vara där, även om så bara för en så kort stund. Kan sakna tiden jag bodde där, även om det bara var knappt ett år, men trivdes väldigt bra. Men där jag är nu i livet med familj och husdjur känner jag att jag bor på rätt ställe.

Men jag lämnade nu i alla fall Stockholm och satte mig på ett flygplan. Kan jag säga att det inte var helt lätt, för tycker egentligen inte om att flyga. Det är liksom lite för långt ner till marken om något skulle hända... När jag flygit innan har jag varit tvungen att bita ihop för att inte göra barnen oroliga, men nu när de inte var med kändes det annorlunda. Men jag måste säga att det gick över förväntan och trodde jag skulle vara mer nervös. Det jobbigaste var inför landningen då det var en del turbulens. Men jag är glad och stolt att jag fixade det, och det var ju bara en knapp timmes flygning trots allt. Det var stärkande och jag känner mig stolt, så jag kommer nog inte att tveka att ta flyget nästa gång jag ska till Umeå.

Sen tornade en ny stad upp nedanför oss. Och inför landningen såg jag faktiskt mitt hotell, lite roligt.

Jag checkade in på hotellet och jag är verkligen nöjd. Superfint rum och fantastiskt utsikt över Umeälven. Det är relativt nybyggt så allt känns väldigt fräscht. Dessutom är stadsbiblioteket på bottenplan och även café och restauranger, det ligger vid centrum och har ett köpcentrum bara över gatan. Till universitetet tar det typ 10 min med buss eller 25-30 min att gå.

Min utsikt från sängen. Har inte gardinen fördragen när jag ska sova, bor så högt upp så ingen kan se in och jag kan ligga och titta på himlen, mycket mysigt. 

Flygplatsen är på andra sidan älven så ser många flyg som lyfter och landar hela tiden.

Nu har jag gått 2 dagar på Umeå Universitet och det har verkligen varit intensiva dagar. Det är mycket information som ska tas in och långa föreläsningsdagar. Men det är väldigt intressant och jag ser verkligen fram emot att lära mig mer. Men man får ju inte ligga på latsidan direkt med första uppgiften som ska vara klar om mindre än 2 veckor och praktik om 2½ vecka.

Nu i eftermiddag gick jag med några studiekamrater en sväng på stan och sen åt lite middag ute. Därefter tog jag en sväng själv utanför hotellet där det finns en jättefin promenadsträcka precis vid älven. Solen sken och det var riktigt härligt, hoppas jag får göra nån mer sån promenad innan jag åker hem för var verkligen härligt i solen. Men tyvärr ser prognosen lite sisådär ut för resten av veckan med mycket mulet och lite regn, men vi får se helt enkelt.

Nu ska jag ta och repetera lite om barn-hlr som vi ska ha i skolan imorgon, Sen blir det någon komediserie innan jag låter den rogivande natthimlen vagga mig till sömns.