Nu har jag varit sjukskriven i fyra veckor och på måndag går jag in på min femte och förhoppningsvis sista sjukskrivningsvecka, sen hoppas jag vara pigg nog att börja jobba. Känns som hostan börjat lugna sig mer och mer och andningen har jag inget större problem med längre förutom precis när jag går upp på morgonen, men jag har så fruktansvärt ont i revbenen. Är öm i hela revbenen, och det gör att jag blir väldigt svag i armarna och kan inte lyfta så tunga saker. Att bära barnen är omöjligt. Och det är svårt att sova för det gör ju ont varje gång jag rör på mig... Jag hoppas att smärtan lägger sig lite så jag faktiskt kan börja jobba om en vecka. Men det är bara att vänta och se, men jag håller tummarna!
Jag fick förresten brev från läkaren häromdagen med svar på prover de tagit. Det visade att jag har mykoplasmapneumoni. Det är en lunginflammation men den kommer från mykoplasmabakterien. Just den bakterien kan visa sig olika hos olika personer, de flesta får bara hosta eller feber och 10% utvecklas till lunginflammationen. Jag fick feber, hosta och lunginflammationen... Men troligtvis har Isabell haft det eftersom hon har haft hosta i över en månad (men bättre nu), och sen fick jag det av henne. Det svåra med just mykoplasma bakterien är att den inte försvinner av vanlig antibiotika som man vanligtvis behandlar lunginflammation med. Jag fick ju det vanliga från början och det var ju därför jag inte blev bättre. sen fick jag antibiotika som biter på mykoplasmabakterien, och det var då det vände. Men det har varit en jobbig resa. När jag fick åka in till akuten med andningssvårigheter fick jag ju genomgå massa tester. Jag fick även göra en skiktröntgen och åka in i en sådan där maskin (vet inte vad det heter), magnetröntgen (?), och jag fick kontrastvätska intravenöst. De gjorde detta för att se så jag inte hade en blodpropp i lungan, det var det ju inte som tur är. Men det enda jag kunde tänka på när jag åkte in i den där maskinen, tunneln, var en scen från scrubs när en sådan maskin fastnar och en patient fastnar i den. Haha, så dum man kan vara som ligger och tänker på det! Men lite obehagligt var det faktiskt. Men röntgen visade att mer än hälften av båda lungorna var fyllda med var och slem (usch!!). Inte konstigt att det var svårt att andas. Och på pappren jag fick hem vid utskrivningen stod det att jag hade en mycket kraftig dubbelsidig lunginflammation. Läkaren sa att det är tur att jag är ung och frisk i övrigt, för eftersom det var en sån allvarlig lunginflammation kunde det gått mycket värre om jag varit äldre eller haft nån annan sjukdom också.
Kan inte förstå att jag varit sjuk i 4 veckor, första veckorna var som en dimma av hosta, smärta och upp mot 42 graders feber och fruktansvärd febervärk... Det har gått så fort även att det känns som en evighet när man ligger och har ont... Men nu känns det nästan som sommaren börjar ta slut och skolan börjar snart igen... Men kommer förhoppningsvis hinna jobba ca 3 veckor innan skolan början så jag får tjäna lite pengar i sommar i alla fall...
Men fy vilken sommar egentligen. Isabell bryter armen i samma veva som jag får min lunginflammation, och för någon vecka sedan fick hon dessutom öroninflammation. Och inte nog med att jag haft min jäkla lunginflammation, Jonas fick feber för 1½ vecka sedan och började hosta, häromdagen fick även han sin diagnos, lunginflammation... Men han är som tur är piggare nu och verkar ha svarat bra på penicillinet. Men vad är oddsen för allt det här. Utöver detta så har det hänt lite andra tråkigheter som jag inte vill skriva på bloggen. Men bara massa tråkigheter helt enkelt...
Men nu gäller det att blicka framåt, försöka se det positiva. Jag ska få börja jobba, Isabell ska ta bort gipset nästa vecka, sen om mindre än en månad börjar skolan och jag får träffa alla klasskompisarna igen, Alicia fyller 6 år om bara ett par veckor och sen ser vi fram emot barnens kusin som kommer senare i höst. Det finns mycket att se fram emot, så jag får försöka blicka framåt för att ta mig igenom det tråkiga...
