Idioter

För några dagar sen var jag med om en sjukt obehaglig grej. Jag hade ägnat flera dagar åt kalasförberedelser, bakat och styrt, för Love skulle ha sitt ettårskalas på lördagen. Och när dagen äntligen var där så spenderade vi först en timme i stallet då Alicia hade ridlektion, och det var då det hände. Någon eller några hade gjort inbrott i våran bil. De hade kraschat en ruta och sedan fått med sig min handväska innehållande bl a plånbok. Allt kändes så konstigt overkligt och jag hade verkligen svårt att tro att det var sant. Jag fick kolla flera gånger, var väskan verkligen borta eller hade jag bara lagt den nån annan stans? Sanningen var jag förfärat, väskan var stulen. Jag som aldrig brukar lämna värdesaker så i bilen, i alla fall inte synligt. Min pappa hade kommit till stallet en stund innan, och då sett min väska i bilen, vilket då betyder att detta hände under de 20 minuterna därefter innan vi kom tillbaka till bilen. 20 minuter! Och jag var i ridhuset bara ett tiotal meter bort...
Vill inte gå in på mer detaljer kring vad som stals och övrig info då detta såklart ligger hos polisen och vill inte påverka polisutredningen på något sätt. Men kan säga att tack och lov var bilbarnstol och vagn kvar i bilen.

Men det gör mig så arg att folk gör sånna här saker. Tar sig rätten att ge sig på andra människors egendom och privata saker. Jag blir nästan illamående av tanken att någon annan har rivit runt i min väska och gått igenom min plånbok. MIN! Vad får en människa att tro att de har rätten till något sådant! Det gör mig vansinnig!
Den här tjuven får inte ut ett skit då allt som hen fick tag på är spärrat och inte till någon nytta alls för den personen. Det enda personen har gjort är att göra tillvaron jäkligt sur för oss. För det är vi som måste styra upp allt det här nu, med polis, försäkringsbolag, bilverkstad. Och det är vi som måste förklara för 11-åriga dottern, som ju var med när vi kom till bilen och blev riktigt skärrad av händelsen, att det finns sånna här idioter i världen som ger sig på andras saker.

Och jag vet, det här kanske kan ses som en liten grej, en väska blev stulen, en ruta blev kraschad. Ja, det pågår ju för guds skull krig i världen, folk blir överfallna, får inbrott i sina hus, är med om svåra olyckor och massa andra hemskheter. Och allt detta är givetvis en katastrof för dessa människor, likaväl som det här åtminstone blev en mindre katastrof för oss. Det tar liksom musten ur en på nåt sätt... Jag är redan sjukt stressad av allt skolarbete som är mycket mer än jag hade kunnat tänka mig. Familjen hinns inte med lika mycket som jag önskat, hemmet blir lite eftersatt när tiden inte finns att hålla efter hela tiden. Och det struntar jag egentligen i, för familjen är viktigast, och då kan det få va lite stökigt, jag lägger ju hellre den tid jag får över på familjen snarare än städning. Men det i sin tur gör att jag blir mer stressad, för man vill ju ha det fint omkring sig. Hur eller hur så gjorde ju inte bilinbrottet att stressen minskade precis. Och inte att glömma alla de här andra tusen ideérna jag samtidigt har på gång vid sidan av...
Men en sak vet jag i alla fall, och det är att hädanefter tänker jag ha minst en helledig dag varje vecka, då jag inte ska behöva tänka på plugg eller andra måsten, utan bara tid att umgås med familjen. För ärligt talat har det inte blivit många lediga dagar sen jag började plugga...

Och sen var det Loves 1-årskalas! Men där fanns det bara glädje, så det kommer i ett separat inlägg för det vill jag inte beblanda med sånna här tråkigheter.