För ett par veckor sedan läste jag i aftonbladet om en familj som "blev nekad" inträde på Ölands djurpark. Ja, så uttryckte de sig i tidningen. Det handlade om en familj som hade väldigt ont om pengar och sparat ihop till en resa till djurparken. När de sen har åkt hela vägen dit är ena barnet "för långt" för att gå in gratis. Barnet var 102 cm långt och för att gå in gratis får man vara max 100 cm. Familjen var nu upprörda över detta och försökte få personalen att göra ett undantag. På grund av detta hade familjen inte råd att gå in då de behövde betala inträde för det 102 cm långa barnet. Jag kanske framstår som elak och gnällig, ja kanske rent utav hemsk, men ärligt talat. Finns det en gräns så är det ju det som gäller. Och som jag förstår hade familjen planerat detta noga för att kunna åka, och de visste säkerligen om denna längdgräns innan, då borde de ju också insett att deras barn var för långt. De hade dessutom förklaringar om att alla i deras familj är långa och inte ska väl barnet lida för att vara långt. Jag vet inte vad jag ska säga mer än att reglerna finns ju av en anledning, det är en satt gräns, punkt slut. En del barn långa, andra korta, så är det. Jag tycker självklart det är synd om dessa barn som nu inte fick någon semester som de blivit lovade och jag hoppas de hittade på något annat roligt för pengarna de nu fick över. Men jag kan tycka att detta är en ganska konstig sak att gå till nyheterna om.
Sen bara för några dagar sedan dök en liknande händelse upp. Denna gång var det en familj som levde på stöd från socialen. Jag är inte jättepåläst i detta fall, men de hade ansökt om bidrag från kommunen för ersättning så de kunde åka till high chaparall. De var nu upprörda över att de blivit nekade detta så barnen skulle inte få någon semester. Återigen, jag tycker synd om de barnen som inte fick semestern föräldrarna lovat dom, men jag kan någonstans känna att alla som får hjälp någonstans i från, vare det är från socialen, familj, kommunen, vänner eller annat, ska vara tacksamma för det de får. I detta fall kan jag känna att de borde accepterat att de ej fick det extra bidraget och säga tack ändå.
Sen det där med att åka på semester, det är många barn, väldigt många barn, som inte får någon semestertripp denna sommaren. Och det är inte bara barn vars familjer får socialbidrag eller går arbetslösa osv. Vi har inte haft någon semester denna sommar, vi har inte varit ute och rest med barnen. Men behövs det verkligen en resa? Vi har njutit av sommaren på hemmaplan, badat, grillat och bara haft det härligt. Är det så dumt? För det är dyrt att gå på ölands djurpark eller high chaparall, dessa saker kostar riktigt mycket.
Barnen har åkt med sin farmor till Astrid Lindgrens Värld, en resa hon ville bjuda barnen på, och det är något vi är tacksamma för. Men jag vet att barnen innan de visste om den resan var så nöjda över sitt sommarlov. De kräver inte att man åker någonstans, de har varit så nöjda med att bara få vara hemma. Jag tror det mer är vi vuxna som tänker att en semester måste innebära att man åker någonstans. Det blir vad man gör det till, det går att ha det alldeles fantastiskt skoj på hemmaplan också.
Hade möjligheten funnits hade vi kanske också åkt någonstans i sommar, men vi har pratat om att försöka satsa på en tripp till liseberg eller kolmården kanske, när skolan har börjat igen. Vi har valt detta för att priserna är billigare än under högsäsong och dessutom inte lika mycket folk. Det kostar fortfarande mycket pengar, men det är något vi känner att vi vill och har råd med att göra då. Jag vill med detta inte mena att det är dumt att åka på semester, jag vill bara lyfta fram att man ska vara tacksam för det man har och de saker man har möjlighet att göra. Och det är något jag är, tacksam.
Jag hoppas jag inte klämmer någon på fingrarna med detta, jag vill bara lyfta fram hur jag tänker kring detta. Självklart vill man alltid det bästa för sina barn, men det bästa behöver inte innebära en massa utgifter. Barn är glada över att få vara med de dem älskar, att få leka med kompisar, hoppa i vattenpölar, bada, kasta vattenballonger, cykla och massa mer. Det bästa för barnen behöver inte kosta, det bästa för barnen är kärlek!
