Mammahjärtat smälter...

Alicia har en liten dröm att få vara med i Lilla Melodifestivalen, men hon vet att hon är för liten för det och måste vänta några år. Jag vet inte om det var det som häromdagen fick henne att skriva en låt. Bara hon sa till mig att hon skrivit en låt om henne och mig gjorde och tårarna nästan rann där och då. Men sen  sjöng hon den så fint så jag smälte. Underbara älskade unge!

Bilden är inte den bästa, så här kommer ett förtydligande av texten:

Du ska aldrig förlora

Jag vill att du ska finnas här för mig

Du ska ju ha mig för alltid i ditt hjärta

Om jag inte finns där så ska du finnas där

Efter allt det finns ju bara du och jag kvar

Ibland måste man verkligen bara stanna upp njuta. Vardagens bekymmer spelar egentligen ingen roll. Jag är så otroligt lyckligt lottad som har min familj, min sambo och mina barn. Jag har allt jag behöver, de är allt! Vem vore jag utan dom? Att få en så underbar livspartner och att vi fått två så fantastisk underbara barn som Alicia och Isabell, det är livets lotteri, och jag har vunnit!

Yohio

Efter melodifestivalen blev Yohio ett namn på mångas läppar, inte minst sagt hos mina barn. Låten från melodifestivalen spelas ofta hemma och det ska sjungas och dansas till den, självklart i exakt samma rörelser som han gör på scenen. :-) Det är så härligt att se när de är igång och deras fantasi för att efterlikna originalet så mycket som möjligt. I morse ville Isabell matcha sin påskgumma-outfit med rosa färg på topparna i håret, men det tar vi nog en annan dag. Det ska vara Yohio-hår, Yohio-kläder och Yohio-dans. Behöver jag säga att lyckan var total igår när Yohios skiva och autograf landade i vår brevlåda?!

mobilbild

Isabell fick posera med skivan och autografen, och hon var väldigt noga innan jag tog kortet att en hårslinga skulle ligga lite framför ena ögat, precis som... just det... Yohio!

Glad Påsk

Påsken känns verkligen glad nu, på alla sätt och vis. Skolan går jättebra och är ikapp efter alla sjukdomar. Vi har hållit och friska den här veckan och vi planerar inte att bli sjuka nu igen, nu håller vi oss friska, punkt slut! Barnen är glada och förväntansfulla inför påsk och allt skoj i helgen. Blir att träffa en hel del släkt och vänner och bara ha det trevligt. Påskfirandet börjar idag med påskparaden. Barnen tycker det är jätteskoj, jag tycker väl sisådär. Det är kul grej för barnen (3-13 år) som går ut på att de får klä sig till små påskgummor eller påskgubbar och gå parad genom stan, de får tillsammans klä påskris och sedan delas det ut påskskägg till barnen. Det låter väl trevligt så långt? Jo, det är det, om det inte vore för det kaoset som varje år uppstår när hundratals föräldrar ska mosa sig fram i en kö för att just deras barn ska få ett påskägg. Det blir sån hysteri och många föräldrar är så respektlösa och oförsiktiga och mosar sig fram i trängseln utan att tänka på de många barnen som står där och blir undanknuffade. Men tyvärr finns det inget kösystem när äggen ska delas ut och samma grej uppstår tyvärr varje år, ja i alla fall de senaste 3-4 åren då mina barn deltagit. Människors girighet är tyvärr skrämmande i många fall. Mina barn har ibland blivit utan påskägg då jag inte vill vara en av de oförsiktiga föräldrarna som tränger mig fram. Många barn som står i "kön" själva får ju inga ägg för de har ju ingen chans att mosa sig fram. Man är ju i princip tvungen att stå där med barnen, för man vågar inte ställa de i kön själva med risk att bli undanknuffade, trängda och rädda. Men det är skillnad på att "stå" i kön och mosa sig fram i kön. Det roliga i hela grejen försvinner tyvärr. Men man ska ju aldrig säga aldrig, de kanske har löst det på något ypperligt bra sätt i år. Vem vet, det återstår att se. 

Men vill inte bara klaga heller, för det är ett jättebra initiativ att ha en påskparad och för barnen har det blivit en påsktradition som de varje år längtar jättemycket efter. 

Tänk, det blev visst lite klagan även i ett positivt inlägg. Jag kunde visst inte låta bli. :-)

För att göra detta inlägg extra glatt kommer en underbar bild på en påskigt fin Isabell.

GLAD PÅSK!!

Vad är det som händer??

Jag får be tusen gånger om ursäkt för min frånvaro här i bloggen, men det är de där jäkla sjukdomarnas fel. Vi har 3 helger i rad haft den där jäkla kräksjukan och nu i helgen fick jag någon släng av jag-vet-inte-vad. Har i alla fall legat däckad större delen av helgen med svimningskänsla och yrsel så fort jag rest mig. Idag är jag på fötterna igen men känner ändå att kroppen inte är helt med på noterna, så blir hemmaplugg för min del idag.
Men jag börjar undra när det ska sluta. Vi började vintern med två omgångar kräksjuka, vi inledde det nya året med vattkoppor och veckor av VAB, för att efter detta åka på influensan hela familjen, ytterliggare några VAB veckor, och men vänta, sen tar vi några kräksjukor till efter det. Och inte kunde ju alla få på en gång, nej, vi tar en person i veckan för att jobb och skola ska bli så lidande som möjligt... Vad är det som händer?? Jag har sanerat hemmet efter varje kräksjuka och vi är supernoga med hygienen, men ändå kommer det tillbaka... Ja, mina tankar om detta finns ju i föregående inlägg... Det är tur att Alicia har ganska lätt för sig i skolan med tanke på hur mycket hon varit borta detta år, varav flera gånger hon ju varit frisk hemma när nån annan i familjen varit sjuka. Men hon arbetar i kapp utan problem, önskar bara jag kunde säga detsamma om mig. Skolan blir lidande nåt enormt, och det är svårt att plugga ikapp när man redan sitter 9-16 varje dag med näsan i böckerna...
Och sen alla fotograferingar. Hade ju två nyföddfotograferingar inbokade somjag fått skjuta fram all världens väg, det är ju inga små nyfödda längre. Men bebisar är ju såklart jättekul att fota med, men är bara så synd att allt har fått bli lidande pga av sjukdomarna.
Det bara kliar i fingrarna, vill ge mig ut och fota, kameran har legat om samlat damm över en månad nu. Men så fort jag känner mig i fas med skolarbetet igen ska jag fota som bara den, underbart!!

Det känns som om mina senaste inlägg främst handlar om klagan och irritation, men tyvärr har just detta präglat större delen av senaste månaden/månaderna... Och nu ska jag göra nåt så roligt (läs: tråkigt) som att fortsätta med plugget. Är inte alls motiverad för tillfället...
Den stora frågan som återstår: Är det slut nu? Kommer sjukdomarna att hålla sig borta från oss nu? Eller får vi en ny släng av nån irriterande sjukdom lagom till nästa helg kanske...

Bad luck...

När vi äntligen är friska från den där jäkla influensan, vad kommer då efter att barnen haft skola/dagis en vecka, jodå... Kräksjukan... Det är med andra ord Alicias tredje (!!!) kräksjuka denna vinter... Tur i oturen varade den bara en dag och vi andra verkar faktiskt ha klarat oss. Men nu är ju de här efterföljande dagarna som hon (och lillasyster) är hemma, som främst består av städ och tvätt. Kräksjukan ska bort!! Men jag kan inte låta bli att bli lite arg, för jag är övertygad om att det finns många som inte har barnen (och syskon) hemma de (minst) 48 kräksfria timmarna efteråt. Det är det som orsakar spridningen eftersom det är en så pass smittsam sjukdom. Sen smittar det säkert lite innan den bryter ut också, och det är ju svårt att veta. Men jag är övertygad om att ifall alla bara höll sig till reglerna och har det sjuka barnet och dess syskon hemma 48 timmar efter sista kräkset, ja, då skulle smittspridningen garanterat minska! För jag börjar verkligen bli less på "vi har kräksjuka på avdelningen" - skyltarna som man ser allt oftare i skola och förskola.

Tyvärr har ju kräksjukan lett till mer än bara tvättning och städning. Skolan blir lidande och jag missar viktiga föreläsningar i Kalmar. Mycket av arbetet med uppsatsen kan jag sköta hemifrån. Men allt styr hemma, plus att underhålla två barn medans jag pluggar är inte det lättaste. Och det är ju tyvärr plugget som tar smällen. Men det är bara att kämpa vidare, imorgon är sista dagen hemma med barnen och vardagen väntar runt hörnet sen om inget tillkommer (peppar peppar)...

Lite sömn på det nu och så nya tag imorgon! Godnatt!

Återhämtning

Att förkylningar alltid ska vara så långdragna... Det tog ett tag, men nu klassar jag mig som frisk igen och redo och laddad för alla utmaningar.
Jag har varit i Kalmar en del denna vecka för föreläsningar och så har vi påbörjat vår C-uppsats som kommer ta upp största delen av denna terminen. Utöver detta har jag massvis fotograferingar planerade under våren.
Imorgon ska jag fota en liten nyfödd pojke. Vi fick ju skjuta lite på fotograferingen på grund av min förkylning, men det kommer bli toppen ändå! Och nästa vecka ska jag träffa en nyfödd liten tjej, som jag tror kommer vara exakt en vecka vid fotograferingen. Så otroligt kul att träffa och fota de små liven.

På söndag har jag också en rolig grej att se fram emot. Jag sjunger i en showkör som ska vara med på en föreställning med massa dansare i april. Så på söndag ska vi göra studioinspelning på vår låt inför showen. Ska bli jättespännande!

Som sagt, mycket att se fram emot och mycket att göra, precis som jag gillar det!
Ha en underbar helg alla!!

Förkylningsförbannelse!

Sista inlägget jag skrev var för 1½ vecka sen och då skrev jag att jag håller på att bli sjuk. Och som vanligt med mig så kom sjukdomen verkligen rejält. Jag börjar tro att min kropp har glömt hur man blir bara lite sjuk, jag måste få värstingsjukan varje gång nu verkar det som.
Febervärken var riktigt jävlig och det var tortyr att gå på de onda benen, samtidigt som man inte heller kan sitta still, för det lindrar lite när man rör på benen. Så jag spenderade ett antal där säng/soffliggandes samtidigt som jag vevade med benen. Vilken syn... Men jag fattar inte, för även om jag fick ner febern med smärtstillande så försvann aldrig värken. I 4-5 dagar hade jag konstant värk i benen. Utöver detta kom hostan, en riktigt förfärlig hosta som gjorde att jag under samma period knappt kunde sova mer än korta stunder åt gången för jag vakna ju varje gång jag eller Isabell (som också hostat massor) hostade.
När jag äntligen efter de här dagarna blev av med värken så har jag varit helt slut, kroppen har varit så orkeslös och jag har blivit yr bara jag gått omkring hemma. Men nu, nu äntligen, har jag samlat mer krafter och känner mig ganska pigg.
Hostan hänger kvar, tillsammans med massa snörvel och ont i halsen. Men det kan jag leva med, glad att det värsta är över. För lagom till jag blev bättre fick ju sambon samma grej så även han har nu varit sängliggande några dagar.
Det har som ni nog förstår varit jobbiga dagar, inte bara för att få ihop vardagsspusslet med barnen, middagar, hämtning, lämning. Men skolan har ju även blivit lidande. Jag blev verkligen sjuk på de mest olämpliga veckorna och har missat tentor, inlämningar och kursintroduktion. För även att jag kunnat sitta och plugga så har det liksom inte gått, har känts som gröt i huvudet så fort jag gjort ett försök att få nåt vettigt att fastna där.
Så, nog med klagan över sjukdomar och "tyck-synd-om-mig", nu är jag faktiskt på väg att bli frisk och ska kämpa järnet för att ta igen det jag missat, för jag kan, det vet jag!! Hejja mig!!
Nu vet ni alla fall vart jag hållt hus senaste veckan, i sängen... Men nya tag och plugg inför morgondagens tenta förgyller denna lördagskväll, och lite melodifestivalen såklart också! :-)