Har inte varit världens mest aktiva bloggare på sistone, absolut helt fullt medveten om det. Men jag lovar, hade jag haft något kul att blogga om så hade jag gjort det. Men har varit sjuk och inte fått nåt gjort. Men idag har en ny kurs dragit igång i skolan så nya friska tag behövs! Jag går lite i en ångestbubbla just nu, ska åka till Stockholm på onsdag och kommer hem på fredag, men att vara ifrån barnen så länge känns som tortyr. Har aldrig varit ifrån barnen så länge, iaf inte så långt bort från dom. Jag vet att jag kanske är larvig, "hallå, det är ju bara 2 nätter??". Men jag är som jag är, att vara ifrån mina barn är det värsta jag vet. Har inte kunnat glädje mig åt resan för jag är så nere för jag vet hur jobbigt det kommer bli. Måste försöka hitta ett positivt tänkande, för det är ju faktiskt bara 2 nätter, jag kommer få gå på spännande föreläsningar, bo på mysigt vandrarhem, få vara i mitt älskade Stockholm och massa mer, så jag borde bara vara glad, men jag kan inte. Det är 2 kvällar jag inte får ge mina små hjärtan godnattpuss, det är 2 nätter utan barnen i rummet bredvid, det är 2 nätter av saknad.
De allra flesta tycker jag bara ska passa på att njuta av lite egentid, men jag har svårt att göra det. Det svåraste är inte att vara ifrån dem, utan att veta att de är så långt bort, jag kan inte bara gå till dom om jag vill, det går inte, och det är det som känns värst... Mina små älsklingar, vad jag kommer sakna er...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar