Idag när Jonas och barnen var i simhallen tänkte jag att jag skulle ge mig ut i det fina vädret och gå en härlig lång promenad med Vilma. Jag packade in Vilma i bilen och vi åkte ut till Gränsö. Gränsö är verkligen jättefint årets alla årstider, men måste ju säga att sommaren är att föredra. :-) Fast sällan är det så lugnt och fridfullt som på vintern. Resten av tiden är det oftast invaderat av turister.
Det var väldigt mycket mer snö på Gränsö, hade inte riktigt tänkt på det, och det var typ is ovanpå snön så på vissa ställen var det knepigt att gå. Hade ju tänkt att gå lite mer "off-road" med Vilma, men vi fick lydigt följa gångbanan så vi inte skulle slå halvt ihjäl oss. Vilma var riktigt stirrig. För er som inte vet kan jag berätta; Vilma älskar vatten!! Hon känner lukten av vattnet i bilen om vi åker i närheten. Då börjar hon pipa och gnälla och vill bara kasta sig i vattnet. Och att det nu är vinter spelar ingen roll, förra året hoppade hon i och badade på ett isfritt ställe vid stranden på lysingsbadet. Att resten av vattnet var täckt med is var inget som bekom henne, inte heller kylan. Knasiga hund. Men som sagt, att gå med henne nära vatten är nästintill hopplöst, för hon vill bara bada. Hon drar och springer och är allmänt stirrig. Är lite jobbigt med tanke på att vi bor i en kuststad och är ganska omgivna av vatten, och är ju dessutom mysigt att gå promenader vid vattnet. Får verkligen försöka träna Vilma i år så hon kan gå lugnt vid vattnet, hur nu det ska gå till... :-)
Nog om det, vi gick till slottet och kikade vid bryggorna där. Vilma for runt som en toka, men fick ändå några bra bilder. Men hade kunnat bli finare bilder om jag fått med mig systemkameran, men den är slut på batteri och jag har glömt att ladda...
Önskar jag hade kunnat släppa Vilma löst, men hon såg det isfria havet därute, skällde på det och ville bara springa ut dit, så nej, hon fick allt gå kopplad.
En ensam eka som inte togs upp innan vintern gör sig väldigt bra på kort. Ser idylliskt ut...
Finaste Vilma!!
Längre än så kom hon inte. 7 meter koppel och inte ett steg längre. Jag vågade inte ge mig ut på isen nu när vädret varit lite varmare på sistone. Så jag stod tryggt på stranden och Vilma sprang omkring.
Det fanns många ståtligt fina och gamla träd på Gränsö. Det här är bara ett av många, men ett riktigt praktexemplar!
Madicken är, som jag skrivit om innan, en väldigt sällskaplig katt som ofta följer med på promenad. När vi gick till bilen följde hon med dit, och när jag kom hem igen med bilen efter gränsötrippen så kom hon springande så fort hon såg att jag kom i bilen. Så när jag öppnade dörren satt hon där och väntade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar