weeeoowweeoooowwweeeeeeooooooo....

Sisådär 05:30 i morse vaknade jag av ett irriterande ljud. Polissirener som stod och tjöt utanför huset. Jag flyger upp fort som attan och öppnar ytterdörren och kikar ut. Nån polisbil ser jag inte, däremot står Isabells cykel och låter. Det är polissirener på den som blinkar och låter ganska högt. Vi ställer alltid in cykeln under taket för att den inte ska bli blöt om det skulle regna. Cykeln stod under taket, men det regnade så mycket att det ändå kom på cykeln och måste ha kortslutit polissirenerna. Så den stod där och tjöt och blinka halv sex på morgonen och jag får lite smått panik, den kommer ju väcka hela grannskapet! Jag springer ut i regnet barfota i bara sovtröja och försöker stänga av. Jag trycker på knapparna och avstängningsknappen, men inget funkar. I ett desperat försök att tysta ljudet slänger jag en handduk över och springer in igen för att väcka Jonas (för konstigt nog är det bara jag som vaknat av ljudet), helt yrvaken undrar han vad som står på men säger sen åt mig att ta in cykeln. Så jag bär in cykeln i hallen och där försöker vi båda två stänga av. Till slut får Jonas upp luckan och får ur batterierna. Äntligen tyst... Och trots att sirenerna hade stått och tjutit i våran hall med barnen bara meter därifrån sov de underligt nog vidare utan att ha märkt någonting... Jonas slocknade direkt igen men jag var helt stirrig av adrenalin att somna om insåg jag vara omöjligt. Har bäddat ner mig i soffan nu och kollat på inspelningar som jag inte haft tid att kolla på innan, för teve går inte att titta på, regnet har ställt till det med parabolen också tror jag... Men nu är klockan 9:30 och alla sover fortfarande.. Isabell kan jag förstå för hon har haft en jobbig natt, varit ledsen, hostig och allmänt besvärad, men de andra två tycker jag borde vakna snart. Men får duka upp lite frukost och börja dagen så vaknar de nog tilll snart...