Vad bra man har det när man är frisk egentligen. Att få sova en hel natt utan att vrida och vända sig i febersmärtor och utan att vakna varje gång man hostar, vilket är ganska ofta... Att få vakna utvilad och i en hyfsad tid. Att kunna stiga upp när man vaknar och inte behöva ligga kvar i sängen för att låta kroppen samla kraft så man inte ska falla ihop. Och tänk att bara få vakna utan en feber upp mot 42 grader. Och alla dessa småsaker som dagen bjuder på som man missar bara för man är orkeslös. Idag kan jag inte ta med barnen på något midsommarfirande. Min mamma och Jonas åker ju med barnen, men jag kan inte dela det med dom. Hela morgonen och att vakna är lite ångestframkallande, för jag vet att det blir en dag av feber, smärtor, orkeslöshet och stundvis illamående, svettningar och frossa.
Ja, jag vet, jag tycker jävligt synd om mig själv, men jag vet att när jag blir frisk kommer jag uppskatta allting så mycket mer, jag kommer uppskatta allt som man annars tar för givet.
Jag skriver nästan som om jag vore döende, men ärligt så känns det faktiskt så emellanåt..
Published with Blogger-droid v1.6.9
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar