Men jag längtar så efter att få gå och lägga mig i en vanlig, mjuk säng och kunna sova en hel natt utan hosta. Det vore lycka just nu!
Och sen Isabell och hennes arm. Hon ramlade när hon lekte och tog emot sig med handen på nåt tokigt sätt. Hon var lite ledsen, men inte mer än hon brukar om hon ramlat och slagit sig. Jag satt med henne ett tag men hon lugnade sig inte. Till slut kände jag och rörde lite på armen bara för att kolla så inget såg brutet ut. Men då sa hon att det gjorde jätteont. Sen såg vi att det buktade ut på undersidan av handleden och då fortstod vi att nåt var fel. Vi åkte genast till akuten. Det blev en hel del väntan mellan alla undersökningar, röntgen och slutligen gips eftersom båda benen i handleden var brutna (radius och ulna, se där, nåt har fastnat från skolan). Men Isabell var så duktig hela tiden. Hon grät ingenting på sjukhuset (inte för att det är nåt mått på hur duktiga barn är, men ändå), hon var lugn hela tiden, pratade inte med läkarna men visade ändå vad hon ville och menade och framför allt var hon modig! En superduktig tjej! Hon fick diplom för visat mod och tapperhet! Läkarna var jätteduktiga och båda barnen gillade dom, vi blev verkligen jättebra bemötta, alla var jättesnälla!
Nu ska min lilla solstråle ha gips i 4 veckor. Men det blir nog inga problem. Hon leker som vanligt och löser redan saker som påklädning, ta på skor, gå på toa och att äta trots att hon inte kan använda högerhanden så mycket. Ja till och med spela dator och tevespel. En sak hon är lite ledsen över att inte kunna göra är att cykla.
Men hon har inget ont alls och lider inte av det, och det är faktiskt det viktigaste!