Ett nytt år

Julen svischade förbi i all hast och nu har vi även välkomnat ett nytt år. Som jag nämnde i tidigare inlägg så firade vi med min pappa och hans fru hemma hos dem i Motala. Vi hade en jättetrevlig lugn nyårsafton med jättegod mat, lite spel och prat. Vi kollade även på gamla filmer som min pappa filmade när jag och mina syskon var yngre. Det var så otroligt roligt att se! Filmerna var från -91 - -93, alltså 20 år sedan. Det är konstigt hur jag när jag ser filmerna kan minnas så otroligt mycket av hur jag tänkte och kände just då. Önskar att det fanns mer film från när man även var lite större. Men en sak är ju säker, och det är att jag definitivt måste börja filma barnen mer än vad jag gör, så att de sedan när de är stora kan titta på filmerna och minnas och känna.
Om vi återgår till nyår så firade vi tolvslaget på balkongen och kikade på raketerna. Dessutom var det massa fyrverkerier redan långt därinnan. Vi var ute och gick med hundarna vid 23 och då var det flera fyrverkerishower. Tur att Vilma (vovven) och Otto (pappas hund) inte alls är fyrverkeri-rädda. Det var några som smällde precis bredvid, många höga smällar, men inte ens en liten reaktion från hundarna, så det är ju skönt för vår del. Och katterna hemma i Västervik vet jag hade det bra, de har aldrig innan reagerat på smällare så jag vet att de lågt tryggt inne och troligtvis sov igenom hela smällandet.
Däremot tänker jag på de djur som blir rädda för smällarna. Jag önskar att alla kunde hålla sig till att smälla endast på nyårsafton och bara vid tolvslaget. Det ger ägarna en chans att förbereda djuren på vad som komma skall, istället för att folk börjar flera dagar innan så djuren ligger rädda i flera dagar och inte vågar gå ut. Respektera alla, våra djur är familjemedlemmar!

Ett nytt år, 2013... Något som många pratar om nu är nyårslöften. Har ni lovat något? På nåt sätt kan ett nytt år kännas som en nystart för många, även för mig ibland. Men sen det där med nyårslöften, jag tror att om man vill göra något, förändra något, lova något, så ska man göra det nu och inte ett specifikt datum. Annars kommer det troligtvis inte fullföljas. Hur många gånger har jag själv inte sagt, "på måndag ska jag börja äta nyttigt", sen gör man det i två dagar innan man tröttnar. Vill man ha en förändring måste man vilja det av hela sitt hjärta, och förändringen bör göras nu, och inte sen. De som lovat att sluta röka och tar sin sista cigarett fem i tolv på nyår, hur troligt är det att de faktiskt slutar?
Nu ska jag inte dra alla över en kam, för det fungerar säkert för många. Men ska man lova något så ska det vara för sin egen skull och inte för alla andras eller för att man måste lova något. Förändringen börjar i sig själv. Så om ni frågar mig, nej, jag har inte lovat något. Det är mycket jag skulle vilja lova, men jag lovar inget förrän jag själv känner att jag är redo för förändringen det innebär.
Hjälp vad djupt och filosofiskt det blev nu, men det är mina tankar...

Jag har fortfarande lov, men skolarbetet har huggit tag i mig och jag vet att det är mycket jobbigt i skolan nu framöver. Så trots ett antal lovdagar kvar så har jag min sista lovdag idag, för imorgon är det allvar igen.
I övrigt så har vi hälsat det nya året välkommet med prickar, ja flera stycken faktiskt... Isabell har fått vattkoppor så nu blir det lite pusslande igen framöver för att få ihop dagarna när skolan börjar nästa vecka och så länge hon behöver vara hemma från dagis. Men har vi tagit oss igen höstens alla kräksjukor så blir det här nog inga problem. Än har bara 10-15 prickar, men det har ökat i antal sen igår, så vi får se hur många det slutar på. Jag hade vattkoppor när jag var tre år tror jag, och jag var totalt täckt i prickar, så får se hur mycket lilla hjärtat får. Men hon lider inte av de än, det kliar lite bara säger hon, så får hoppas det inte blir så mycket värre.

Nu har jag skrivit tokigt mycket och troligtvis orkar ingen ändå läsa allt, men men, mina tankar har ventilerats lite i alla fall.
God fortsättning!!!