onsdag 31 oktober 2012

Att fylla år

Att fylla 30 år är för många ett stort steg, jag kan själv tycka det känns lite deppigt att lämna 20-årsåldern bakom sig. Men det är som det är, man kan ju liksom inte göra så mycket åt det, nu är jag 30 år helt enkelt. Födelsedagen passerade utan något direkt firande, faktiskt precis som jag vill ha det. Jag gör ingen stor grej av det, och har nog aldrig gjort någon stor grej av att fylla år, ja förutom när jag var barn för då längtade man ju sönder sig efter den där speciella dagen. Men att jag är förbi det stadiet är väl helt enkelt ett tecken på att man blir äldre.
Vi har haft besök av en mycket ovälkommen gäst de senaste dagarna, nämligen kräksjukan... Det är Isabell som fått det och tack och lov (peppar peppar) har ingen av oss fått det (än?). 3 dagar hade hon det men nu vågar jag tro att det är över. Efter 3 dagar av vila och knappt fått i sig nån mat slår hon idag tillbaka med full kraft. Jag tror att hon legat och lagrat energi de här dagarna för idag är hon helvild. Hon leker ikapp allt hon missat de här dagarna. Så det här höstlovet som egentligen skulle bestått av praktik, plugg, arbete, dagis och fritids blev ju ändå ett lov, tyvärr att lite fel anledning dock. Hade ju varit trevligare att få vara ledig istället för att vara hemma med sjukt barn, men återigen, det är som det är och det är bara att acceptera och göra det som måste göras. Men jag kommer nog alltid minnas vad jag gjorde på min 30-årsdag iaf, vabbade med kräksjuk unge! :-)

Jag har en hel del skolarbete att ta igen nu efter den här veckan, och kanske ska jag vara duktig att ta tag i det redan ikväll, om barnen kan lugna sig vill säga. Lite fotoarbete har jag fått gjort, för det är lätt att göra lite då och då, medan skolarbetet kräver mer ostörd längre tid i taget. Har skolinlämningar i början av nästa vecka och vill ju inte lämna in i sista stund utan ha lite mer tid...
Hrmm... Kom just på att barnen måste bada, och alla sängkläder måste bytas.. Ja, den där pluggtiden får jag se till att fixa imorgon, för nu står vardagens måsten och knackar mig på axeln...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar