Men lämningarna efter denna överflytt har blivit jobbig för alla. Första dagen tyckte Alicia det var jättespännande att få gå på annan avdelning, lillasyster var inte lika överförtjust, men visst funkade det. Sen var barnen hemma nästan en vecka för de var sjuka, och nu denna vecka har dagis dragit igång igen för dom, och det bara funkar inte alls...
Det är ren hysteri när jag lämnar dom, de griper efter mig så man får bända loss de små fingrarna som så desperat bara vill ha sin mamma... Vi tar det lugnt, sitter och pratar en stund, pussas och kramas innan vi säger hejdå, men ändå slutar det alltid med tvångslämning, för de vill inte släppa mig... Det gör ont i mammahjärtat... Men jag vet ju att det inte hjälper att jag ger mig och låter de vara hemma med mig. Jag har ju självstudier denna vecka så visst skulle de kunna få vara hemma lite, men jag tror inte det hjälper dom något. Då vet de att jag ger mig och att de kan få komma hem bara de tjatar och gråter, och det funkar ju inte så... Men självklart känns det jobbigt...
Att två systrar, som i vanliga fall inte ens vill krama varandra och ofta retas och bråkar, blir så uppenbart känslomässigt lidande av att vara ifrån varandra, det trodde jag inte. Självklart bråkar syskon, det är ju inte snack om det. Men tycker de har varit riktiga retstickor mot varandra på sistone, och fick för mig att det nog inte skulle vara några problem nu när avdelningsbytet skulle ske. Att Isabell skulle bli ledsen förstod jag nog, för jag vet hur mycket hon ser upp till sin storasyster och hon är ett stort stöd för henne, men det är nog Alicia som är svårast att lämna, för hon blir hysterisk. Springer ut efter mig på strumporna när jag gått och det hela känns ganska dramatiskt. Hoppades igår att det skulle bli bättre idag, men det blev bara värre, så nu är frågan hur morgondagen blir...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar