Nu har det gått några dagar sen jag kom hem från Umeå. Det blev en lång resa hem med nattåg och sedan två tågbyten innan jag klev av på perrongen i Västervik. Där möttes jag av bästaste underbaraste familjen, så härligt! Det blev kramkalas på hög nivå! Var så orolig över hur Love skulle reagera, han kanske inte alls skulle vilja vara hos mig... Men han sträckte sig genast efter mig och det kändes som han gav mig en kram. Han tryckte sig mot mig, ville vara nära och bara log och skrattade, så otroligt underbar känsla! Och han var så en lång stund därefter, så fort jag pratade med honom och fick ögonkontakt så log han sitt största leende och tryckte sig mot mig. Hade inte kunnat få ett bättre välkomnande!
Men nattåget som tog mig hem var verkligen ingen höjdare. Det var väl helt okej att få somna vaggad av tågets rörelser och ljud. Men det var allt runtomkring som var knepigt. Det var trångt, bökigt och väldigt osmidigt allting. Jag delade ju hytt med två andra som sov när jag klev på. Blev inte jättemycket sömn för var väldigt lyhört mellan rummen och alla sov ju inte på natten, det tjoades, pratades i telefon och allmänt störande ljud. Men tror jag skrapade ihop några timmars sömn i alla fall innan tåget stannade i Stockholm där det blev frukost med en studiekamrat innan nästa tåg tog mig till Linköping och sedan Västervik.
10 minuter efter att jag klev av tåget var det dags för några timmars aktiviteter när ett bostadsområde i Västervik firade 50 år. Det blev ponnyridning, chokladhjul, uppvisningar och sen det stora dragplåstret som var Timoteij! Det är andra gången som jag och tjejerna ser de uppträda och jag måste säga att de gör mig och barnen så otroligt glada! De bjuder på sig själva, tar sig alltid tid för att prata, skriva autografer och ta bilder. Tyvärr var det riktigt dåligt ljud under konserten som ljudkillarna inte riktigt lyckades få ordning på verkade det som, men Timoteij skötte det proffsigt och bjöd ändå på en härlig konsert. Jag och mina tjejer satt längst fram och sjöng med i låtarna. En härlig stund!
Den där lilla sötprutten Love har ju blivit otroligt stabil under tiden jag var i Umeå. Han vill bara gå, gå, gå hela tiden och gör det väldigt bra när man håller i en hand. Men det är ju också det enda han vill göra nu, inget annat duger. Ett par gånger nu har han ställt sig upp i spjälsängen, det gör han även annars, mot andra saker också, men det han tycker är knepigt är att komma upp i sittande från liggande, det får han kämpa lite med.
Att krypa är fotfarande inte hans grej, han kan det ju, men gör det helst inte. Det känns som att han inte riktigt prioriterar det utan tar tag i att gå direkt istället.
Även söndagen bestod av en del skoj då ett annat bostadsområde hade sin årliga dag med aktiviteter. Där var favoriten att rulla och springa i stora bollar, något som Alicia verkligen gillade. Isabell var lite mer svårövertalad men testade till slut och hon tyckte ju också det var jättekul!
Nu sitter jag på biblioteket, där jag även spenderat de tidigare dagarna i veckan. Går inte att plugga hemma då det är så lätt att bli distraherad av allt annat. Men idag kör jag sista rycket med första uppgiften som ska lämnas in imorgon fm. Sen är det lite plugg som måste göras under helgen, men i det stora hela kan det nog bli en ganska lugn helg, men det behövs efter de senaste veckornas intensiva schema...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar