Jag är så trött...

Trött på det mesta...

Det finns inget som flyter på bra nu...

Det bara kryper i kroppen, vill göra så mycket. Men inget funkar som det ska, allt är bara förvirrande rörigt och oklart...

Fy vad jag är less...

Vill inte skriva mer här, det mesta är alldeles för personligt. Men många saker små har lagrats och nu börjar det rinna över.

Idag är en sån dag jag önska jag kunde ta med Jonas och barnen och bara flytta härifrån. Jag är trött på att bo här, världens mysigaste, men kanske världens tråkigaste stad. Här finns ingen framtid, jag behöver se nya saker, uppleva saker, känner mig så förbannat låst här. Allt rullar på och går framåt för andra, jag står bara och trampar. Jag vill att det ska hända nåt... Nu!!!

Jag har så mycket tankar, ideér, visioner... Är rädd för att glömma bort vad jag egentligen vill när det finns så mycket måsten...

Jag känner mig trött

Jag känner mig arg

Jag känner mig ledsen

Jag känner mig glad

Jag känner mig upprörd

Jag känner mig bortglömd

Jag känner mig förvirrad

Jag känner mig sviken

Jag vill känna mig uppskattad

Jag vill känna mig respekterad

Jag vill känna mig betydelsefull

Jag har högre makter att tacka för mina underbara barn.

Utan dem vore jag ingenting, tillsammans är vi oslagbara!