Big girls don't cry...

Finns många saker nu som jag börjar bli rent ut sagt jävligt trött på...

Känner mig bara förvirrad...

Vem kan man lita på?

Vem vill mig väl, vem vill mig illa, vem vill mig ingenting?

Vad fan är det som händer?

Jag försöker men vad fan hjälper det.

Mitt yttersta skal börjar spricka och snart brister det helt...

No more hiding who I wanna be, this is me...

Hundbadare sökes?

Nån som känner sig manad att bada vår vilda Vilma???

Idag efter morgonpromenaden med Vilma var hon riktigt smutsig om tassarna. Och hela hon var mju inte världens renaste sen innan, så tänkte jag skulle ge mig på att ta henne ett bad. Förra gången vi gjorde det gick det sådär. Hon skrek och skällde och skulle i panik ur badkaret, men det gick iaf då.

Idag så fort jag satte henne i badkaret blev hon helt galen. I vild panik skulel hon bara ur! Jag satt länge och försökte lugna ner henne och tillslut satt hon i badkaret lugnt och fint. Steg ett avklarat, men det tog säkert 10-15 minuter, å då bara till att få henne att sitta lugnt i badkaret.

När jag sen satte på vattnet började det om igen. Vild panik, skrik och riv och bit... Jag försökte på olika sätt men ingen funka, fortfarande vild panik... Så nu efter totalt 45 min är Vilma bara ren om tassarna, för blötare än så lyckades jag inte få henne... Vet verkligen inte hur jag ska gå till väga... å honm behöver verkligen bada. Ville verkligen inte ge upp, men efter 45 min tog iaf min ork slut och mina armar är helt sönderrivna av hennes klor... Känner mig bara så enormt frustrerad just nu! Så nån som har lust å ge henne ett bad, eller har några bra tips på hur man får en badrädd hund ren?

Tårar...

Nu är jag och Alicia hemma efter några dagar hemifrån. Har varit hos min pappa i Motala och sen hos min farmor som ligger på sjukhus i Skene. Hennes kropp har tagits över av cancern och hennes tid i jordelivet är snart förbi... Känns hemskt och gör så ont i mig att min älskade farmor inte kommer finnas så länge till hos oss... När vi var där trodde vi det handlade om timmar, men nu är hon på sin tredje dag utan mat, vatten eller någon slags näring, och hennes hjärta kämpar på. Hon är så stark min finaste farmor... Är så glad att jag fick träffa dig, och kramen du gav värmde mer än något annat. Hur du lyste upp när du fick träffa Alicia var så underbart att se. Är så glad att jag kunnat ge dig de lyckliga stunderna.

Jag älskar dig farmor, och tack för den underbara tid gett oss. Du har förgyllt hela mina barndom med alla underbara somrar hemma hos dig i Björketorp. Älskade du, du finns alltid i våra hjärtan, det vet du...